Lite sent ute

Jag inser att jag borde ha skrivit det här igår, då det faktiskt var då det var alla hjärtans dag, men nu var det så att jag inte hade någon tid, eller lust för den delen, så det får bli lite tjafs idag istället. Har tyvärr inte så mycket att komma med egentligen; jag bara hatar alla hjärtans dag, kort och gott. Verkligen hatar den, inte bara avskyr. Dagen känns som ett hån, och då inte bara för att den vill definiera kärlek genom hur mycket grejer man köper åt den man är ihop med, gift med eller bara till kompisar (vilket man tydligen ska nu också) utan även för att den är ett sånt jävla slag i ansiktet på alla de som inte har någon! Ja, jag vet: kom med nåt nytt argument, men nä fan, det tänker jag inte! Den dagen är fan elak! Och jag säger inte bara det för att jag själv är ensam (…) utan för att jag vet vad det gör mot andra med. Överallt: skicka blommor till den du älskar, önska en låt till nån som betyder mycket för dig. Ett jävla påhitt. Hatar det. Verkligen.

Vad är nytt vidare? Inte så mycket, bara mer deprimerat snack. Har verkligen börjat tröttna på det här med mig själv att jag kan verkligen vara riktigt hög, på ”topp”, att dagen flytigt på bra… sen så kommer något, bara en liten skit sak, ett ord bara rent av, så är jag där ner igen. Tål det inte. Och vad kan man göra åt det? Just inget. Skriva av sig möjligen. Det är bara svårt att komma åt. Tror i ett ögonblick att ”Hej, det kanske är borta?!”, men så är det naturligtvis inte det. Önskar jag vore en sån där deppig konstnär som kunde göra något bra av sitt illamående, men jag är långt från det. När jag mår dåligt orkar jag knappt göra nåt alls. Detta tills trots så var i alla fall dagen bra, skissade ganska mycket, och tuschade lite. Jag får ge mig själv godkänt för dagen.