En poetisk kväll typ

Just nu vill jag inget. Alls. Hade gärna skrivit lite, men hjärnan vill inte riktigt gå över tröskeln från idé till papper. Det är alltid så. Alltid. Vill inte sitta utan något att teckna när jag väl är färdig med 6 sidors serien sedan. Har varit ganska skönt att hålla på med den. Trodde ett tag jag faktiskt överarbetet mig lite grann förut, fast jag vet inte, tror fortfarande att det inte berodde på att jag gjorde för mycket, utan mer på att jag inte blir så nöjd med det jag gör. Ibland känns det bra, ibland dåligt. Just nu: nere! Lite så där, vad ska man säga, frustrerad. Vet inte riktigt vart jag ska göra av tankarna, då de spelar mig spratt och gärna flyger iväg till saker jag inte får tänka på. Nya idéer kommer till mig konstant. Jag vet att jag snart måste bestämma mig för vilka jag vill ägna min kommande tid åt, men det är jobbigt. Känns hela tiden bara som om tiden håller på att ta slut. Men det är väl inget, bara… tankar.